Om boken: 1888 / “...Harpan lät ömt, kärleksfullt i hans händer. Både gamla och unga lyssnade på henne. Till och med hårda, känslolösa människor, som hittills tyckts ha levt i världen endast för det onda, till sina grannars och sig själva, kom till förtjusning och ömhet därifrån... Harpan förde ljus och glädje in i mörkrets mörker. mest ondskefulla själ, som blåser upp Guds gnista, pyrande osynligt för människor i dem under askan av alla vardagliga styggelser…»